bokensmening

Per Nilsson - Sjutton

För sjutton år sedan var du en halv meter lång och vägde tre kilo. Jag kunde bära dig i min hand. Du var alldeles hjälplös och nästan skallig och du luktade gott. Du ser alldeles hjälplös nu också där du ligger på madrassen framför mig. Du är nästan skallig nu också. Men jag kan inte längre bära dig i min hand, och du luktar inte gott. Men du andas. Det är det viktiga. Det är så mycket jag vill berätta, om vem jag är och vem jag varit och vem du varit, och kanske kan jag hjälpa dig att förstå vem du är och varför du blivit den du blivit, jag vet inte.

Jonatan ligger på akuten. Hans pappa sitter hos honom och berättar allt det han skulle ha sagt för länge sedan. Om sin egen tid som 17-årig hippie på sjuttitalet, hur han träffade rebellflickan som skulle bli Jonatans mamma. Och vad som egentligen var orsak till att han inte har sett sin son på elva år.

Mina ord:
Per Nilsson är känd för att skriva bra böcker, även den här är en i mängden av dem. Han skriver en gripande historia som utspelar sig under loppet av bara ett par timmar. Man tröttnar inte på historien eller berättelsen en enda gång, även om där finns en del upprepningar.

Bra att veta:
252 sidor.
Spännande.
Verklighetstrogen.
Känslig historia (alla tycker kanske inte det).
Språket är speciellt och på vissa ställen lite konstigt.

/ bokens egna mening Emma.